Kapitel 6

¹Tagen eder till vara för att öva eder rättfärdighet inför människorna, för att bliva sedda av dem; annars haven I ingen lön hos eder Fader som är i himmelen.

²När du alltså giver allmosor, så låt icke basuna ut det framför dig, såsom skrymtarna göra i synagogorna och på gatorna, för att bliva prisade av människorna. Sannerligen säger jag eder: de hava fått ut sin lön.

³Nej, när du giver allmosor, så låt icke din vänstra hand veta vad den högra gör,

⁴så att din allmosa gives i det fördolda; och din Fader, som ser i det fördolda, skall vedergälla dig.

⁵Och när I bedjen, skolen I icke vara såsom skrymtarna, vilka gärna stå i synagogorna och i gathörnen och bedja, för att bliva sedda av människorna. Sannerligen säger jag eder: de hava fått ut sin lön.

⁶Nej, när du vill bedja, så gå in i din kammare och stäng din dörr, och bed till din Fader i det fördolda; och din Fader, som ser i det fördolda, skall vedergälla dig.

⁷Och när I bedjen, skolen I icke hopa tomma ord såsom hedningarna; de mena ju att de skola bliva bönhörda för sina många ords skull.

⁸Så skolen I nu icke göra; eder Fader vet ju vad I behöven, förrän I bedjen honom.

⁹I skolen alltså bedja så: Fader vår, du som är i himmelen! Helgat varde ditt namn;

¹⁰tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden;

¹¹vårt dagliga bröd giv oss i dag;

¹²och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro;

¹³och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss från ondo.

¹⁴Ty om I förlåten människorna deras förseelser, så skall ock eder himmelske Fader förlåta eder.

¹⁵Men om I icke förlåten människorna, så skall ej heller eder Fader förlåta edra förseelser.

¹⁶När I fasten, skolen I icke visa eder bedrövade, såsom skrymtarna, vilka vanställa sina ansikten för att låta människorna se att de fasta. Sannerligen säger jag eder: de hava fått ut sin lön.

¹⁷Nej, när du fastar, så smörj ditt huvud och två ditt ansikte,

¹⁸för att icke människorna skola se att du fastar, utan allenast din Fader, som är i det fördolda; och din Fader, som ser i det fördolda, skall vedergälla dig.

¹⁹I skolen icke församla eder skatter på jorden, där mal och rost fördärva, och där tjuvar bryta sig in och stjäla.

²⁰Utan församlen eder skatter i himmelen, där mal och rost icke fördärva, och där tjuvar icke bryta sig in och stjäla.

²¹Ty där din skatt är, där kommer ock ditt hjärta att vara.

²²Ögat är kroppens lykta. Om nu ditt öga är friskt, så bliver hela din kropp ljus.

²³Men om ditt öga är fördärvat, så bliver hela din kropp mörk. Om nu ljuset, som är i dig, är mörker, huru djupt bliver då icke mörkret!

²⁴Ingen kan tjäna två herrar; ty antingen skall han hata den ene och älska den andre, eller skall han hålla sig till den ene och förakta den andre. I kunnen icke tjäna både Gud och mammon.

²⁵Därför säger jag eder: Gören eder icke bekymmer för edert liv, varav I skolen nara eder, ej heller för eder kropp, vad I skolen kläda eder med. Är icke livet mer än maten, och kroppen mer än kläderna?

²⁶Sen på fåglarna under himmelen: de så icke, de inbärga icke, de samla icke i lador; och likväl föder eder himmelske Fader dem. Ären I icke mycket mer än de?

²⁷Vilken ibland eder kan med sitt bekymmer lägga en aln till sin livslängd?

²⁸Och varför gören I eder bekymmer för kläder? Beskåden ängens liljor, huru de växa; de arbeta icke, ej heller spinna de.

²⁹Men jag säger eder att icke ens Salomo i all sin härlighet var så klädd som en av dem.

³⁰Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, skulle han då icke mycket mer kläda eder, I klentrogne?

³¹Gören eder alltså icke bekymmer och sagen: 'Vad skola vi äta?' eller: 'Vad skola vi dricka?' eller: 'Vad skola vi kläda oss med?'

³²Efter allt detta söka ju hedningarna, och eder himmelske Fader vet att I behöven allt detta.

³³Nej, söken först efter hans rike och hans rättfärdighet, så skall också allt detta tillfalla eder.

³⁴Gören eder alltså icke bekymmer för morgondagen, ty morgondagen skall själv bära sitt bekymmer. Nog har dagen sin egen plåga.