Kapitel 40

¹Trösten, trösten mitt folk, säger eder Gud.

²Talen ljuvligt till Jerusalem och prediken för henne att hennes vedermöda är slut, att hennes missgärning är försonad, i det hon har fått dubbelt igen av HERRENS hand för alla sina synder.

³En röst ropar: Bereden väg för HERREN i öknen, banen i ödemarken en jämn väg för vår Gud.

⁴Alla dalar skola upphöjas, och alla berg och höjder sänkas; vad ojämnt är skall jämnas, och vad knöligt är skall bliva slät mark.

⁵HERRENS härlighet skall uppenbaras, och allt kött skall tillsammans se den, ty HERRENS mun har talat det.

⁶En röst säger: »Ropa.« Och jag svarar: »Vad skall jag ropa?« »Allt kött är gräs och all dess härlighet såsom ett blomster på marken.

⁷Gräset torkar bort, blomstret faller av, när HERRENS anda blåser därpå. Ja, folk är gräs.

⁸Gräset torkar bort, blomstret faller av, men vår Guds ord förbliver evinnerligen.«

⁹Sion, du glädjens budbärarinna, stig upp på ett högt berg; Jerusalem, du glädjens budbärarinna, häv upp din röst med kraft. Häv upp den, frukta icke; säg till Juda städer: »Se, eder Gud!«

¹⁰Ja, Herren, HERREN kommer med väldighet, och hans arm har välde. Se, han har med sig sin lön, och hans segerbyte går framför honom.

¹¹Han för sin hjord i bet likasom en herde, han samlar lammen i sin famn och bär dem i sitt sköte och leder de diande tackorna.

¹²Vem mäter vattnet i sin hand och tager himmelen till mått med sina utspända fingrar? Vem mäter upp jordens stoft med ett mått, och väger bergen i en våg och höjderna i en vågskål?

¹³Vem utrannsakar HERRENS Ande, och vem giver honom råd och undervisar honom?

¹⁴Vem rådgör han med, att denne skulle lära honom förstånd och undervisa honom om rätta vägen, lära honom kunskap och visa honom förståndets väg?

¹⁵Nej, folken äro att förlikna vid en droppe i ett ämbar och äro att räkna såsom ett stoftkorn på en vågskål. Se, länder lyfter han såsom ett stoftgrand.

¹⁶Libanon förslår icke till bränsle, och dess vilt förslår icke till brännoffer.

¹⁷Alla folk äro såsom intet för honom, såsom alldeles intet och tomhet äro de av honom aktade.

¹⁸Med vem vill I då likna Gud, och vad för motstycke vill I ställa upp till honom?

¹⁹En belätessnidare gjuter ett beläte, och en guldsmed överdrager det med guld och förfärdigar silverkedjor därtill.

²⁰Den som är för fattig till en sådan offergåva utväljer ett trä som icke ruttnar; han söker sig en kunnig mästare till att förfärdiga ett beläte som icke vacklar.

²¹Ja, veten I det icke, haven I icke hört det? Har det icke förkunnats för eder från begynnelsen? Haven I icke aktat på hur jorden är grundad?

²²Han är den som tronar över jordens krets, och dess inbyggare äro såsom gräshoppor; han är den som utbreder himmelen såsom ett slöjetyg och spänner ut den såsom ett tält att bo i.

²³Han är den som gör furstar till intet och förvandlar jordens domare till tomhet.

²⁴Knappt äro de planterade, knappt äro de sådda, knappt har deras stock slagit rot i jorden, så blåser han på dem, och de förtorkas, och en stormvind för dem bort såsom strå.

²⁵Med vem vill I då likna mig, så att jag skulle vara som han? säger den Helige.

²⁶Lyften upp edra ögon mot höjden och sen: Vem har skapat allt detta? Det är han som förer ut härskaran och räknar den, ja, som nämner dem alla vid namn. Från den Allsmäktige, som är stor i kraft och väldig i styrka, saknas icke en.

²⁷Huru kan du då säga, Jakob, och tala så, Israel: »Min väg är fördold för HERREN, och min rätt är undanlagd för min Gud«?

²⁸Vet du då icke, har du icke hört det: HERREN är en evig Gud, han som har skapat jordens ändar; han bliver icke trött och uppgives icke, hans förstånd är outrannsakligt.

²⁹Han giver den trötte kraft och förökar den maktlöses styrka.

³⁰Ynglingar kunna bliva trötta och uppgivas, och unga män kunna falla;

³¹men de som bida efter HERREN få ny kraft, de få vingar såsom örnar; de löpa och varda icke trötta, de vandra och bliva icke matta.