Kapitel 2

¹Om nu förmaning i Kristus, om uppmuntran i kärlek, om gemenskap i Anden, om innerlig medömkan och barmhärtighet betyda något,

²så gören nu min glädje fullkomlig, i det I ären ens till sinnes, omfattande samma kärlek, förenade i själ och sinne, tänkesätt.

³Gören intet av partisinne eller av fåfäng ära, utan akten i ödmjukhet varandra förmer än eder själva,

⁴och sen icke på edert eget bästa, utan var och en ock på andras.

⁵Låten det sinnelag råda hos eder, som ock fanns hos Kristus Jesus.

⁶Han, som var till i Guds skepnad, räknade det icke för ett byte att vara Gud lik,

⁷utan utblottade sig själv, i det han antog tjänares skepnad, när han blev människa lik; och när han i utvärtes måtto hade blivit befunnen såsom en människa,

⁸ödmjukade han sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset.

⁹Därför har ock Gud högt upphöjt honom och givit honom det namn som är över alla namn,

¹⁰för att i Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i himmelen, och deras som äro på jorden, och deras som äro under jorden,

¹¹och för att alla tungor skola bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fader till ära.

¹²Därför, mina älskade, likasom I alltid haven varit lydiga, så arbeten med fruktan och bävan på eder frälsning, och det icke allenast såsom I gjorden, då jag var närvarande, utan ännu mycket mer nu, då jag är frånvarande.

¹³Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning, efter sitt behag.

¹⁴Gören allt utan knorr och tvekan,

¹⁵så att I bliven oförvitliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt ibland ett vrångt och avogt släkte, bland vilka I lysen såsom himlaljus i världen,

¹⁶i det I hållen fast vid livets ord. Så skall jag kunna berömma mig på Kristi dag, att jag icke har löpt förgäves eller arbetat förgäves.

¹⁷Ja, om jag ock bliver utgjuten såsom ett drickoffer, när eder tro offras, så gläder jag mig och gläder mig med eder alla.

¹⁸Sammalunda skolen ock I glädja eder och glädja eder med mig.

¹⁹Men jag hoppas i Herren Jesus att snart kunna sända Timoteus till eder, för att ock jag må bliva vid gott mod, när jag får veta, huru det är med eder.

²⁰Ty jag har ingen likasinnad, som så uppriktigt skall hava omsorg om eder;

²¹alla söka ju sitt, icke det som tillhör Kristus Jesus.

²²Men I kännen hans beprövade trohet, huru han, såsom en son arbetar med sin fader, har tjänat med mig i evangelium.

²³Honom hoppas jag alltså kunna sända, så snart jag har fått se, huru det går med mig.

²⁴Men jag förtröstar i Herren att ock själv snart skola komma.

²⁵Jag har ock funnit det nödvändigt att sända till eder Epafroditus, min broder och medarbetare och medkämpe, eder sändebud och tjänare i det som jag behövde,

²⁶eftersom han längtade efter eder alla och var orolig, därför att I haden hört att han hade blivit sjuk.

²⁷Han var ock sjuk, ja, nära döden; men Gud förbarmade sig över honom, och icke allenast över honom, utan ock över mig, för att jag icke skulle få bedrövelse på bedrövelse.

²⁸Så sänder jag honom nu dess ivrigare, för att I skolen glädja eder vid att se honom åter, och för att jag själv må vara mindre bedrövad.

²⁹Tagen alltså emot honom i Herren, med all glädje, och hållen sådana män i ära.

³⁰Ty för Kristi verks skull var han nära döden, i det han satte sitt liv i våg, för att utfylla det som brast i eder tjänst mot mig.