Kapitel 1

¹Paulus och Timoteus, Kristi Jesu tjänare, till alla de heliga i Kristus Jesus som bo i Filippi, jämte församlingstjänare och tjänare:

²Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

³Jag tackar min Gud, så ofta jag kommer eder ihåg,

⁴vilket jag alltid gör i alla mina böner, och under glädje beder för eder alla,

⁵eftersom I haven varit delaktiga i evangelium från första dagen intill nu.

⁶Och jag är därav viss att han som i eder har begynt ett gott verk, han skall ock fullborda det, intill Kristi Jesu dag.

⁷Och det är ju rätt att jag tänker så om eder alla, eftersom jag har eder i mitt hjärta. Både när jag bär mina fängsel och när jag försvarar och stadfäster evangelium, haven I ju alla del med mig i nåden.

⁸Ty Gud är mitt vittne, huru jag längtar efter eder alla med Kristi Jesu ömhet.

⁹Därför beder jag att eder kärlek må mer och mer överflöda i kunskap och allt slags förstånd,

¹⁰så att I kunnen döma om vad rättast är, på det att I mån bliva rena och vara utan trevan intill Kristi dag,

¹¹rika på rättfärdighetens frukt, vilken kommer genom Jesus Kristus, Gud till ära och pris.

¹²Jag vill att I skolen veta, mina bröder, att vad som har vederfarits mig snarare har lända till evangelii framgång.

¹³Det har nämligen så blivit uppenbart för hela pretoriet och för alla andra, att det är i Kristus som jag bär mina fängsel;

¹⁴och de flesta av bröderna hava genom mina fängsel blivit så frimodiga i Herren, att de mer och mer hava vågat att tala Guds ord utan fruktan.

¹⁵Somliga predika visserligen Kristus av avund och trätlystnad, men somliga ock av god vilja.

¹⁶Dessa göra det av kärlek, eftersom de veta att jag är ställd till att försvara evangelium.

¹⁷Men de andra förkunna Kristus av partisinne, icke med rent sinne, i tanke att de skola lägga mer bedrövelse till mina fängsel.

¹⁸Vad gör det? Kristus bliver dock på ena eller andra sättet förkunnad, vare sig det sker för syns skull eller i sanning; och däröver gläder jag mig. Ja, jag skall ock hädanefter glädja mig.

¹⁹Ty jag vet att detta skall lända mig till frälsning, genom eder bön och genom Jesu Kristi Andes hjälp,

²⁰i enlighet med min längtan och mitt hopp att jag i intet skall komma på skam, utan att Kristus, nu såsom alltid, skall bliva förhärligad i min kropp, vare sig genom mitt liv eller genom min död.

²¹Ty för mig är livet Kristus och döden en vinning.

²²Men om det att leva i köttet för mig giver frukt av arbete, då vet jag icke vad jag skall välja.

²³Jag står i tvekan mellan två; jag har lust att bryta upp och vara hos Kristus, vilket ju vore förmer, ja, mycket förmer;

²⁴men att jag lever kvar i köttet är nödvändigare för eder skull.

²⁵Och då jag är viss härom, vet jag att jag skall leva kvar och förbliva hos eder alla, eder till gagn och glädje i tron,

²⁶så att I genom mig, när jag kommer åter till eder, fån ännu mer anledning att berömma eder i Kristus Jesus.

²⁷Allenast må eder vandel vara värdig Kristi evangelium, så att jag — vare sig jag kommer och ser eder, eller jag är frånvarande — får höra om eder att I stån fasta i en och samma ande och endräktigt kämpen tillsammans för trons evangelium,

²⁸utan att i något stycke låta förskräcka eder av motståndarna. Detta bliver för dem ett tecken till förtappelse, men för eder till frälsning, och det från Gud.

²⁹Ty eder är det givet, för Kristi skull, icke allenast att tro på honom, utan ock att lida för hans skull,

³⁰i det I haven samma strid som I i mig sågen och nu hören vara i mig.