Kapitel 8

¹Så finnes nu ingen fördömelse för dem som äro i Kristus Jesus.

²Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri ifrån syndens och dödens lag.

³Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet,

⁴för att lagens krav skulle uppfyllas i oss, som vandra icke efter köttet, utan efter Anden.

⁵De som äro köttsliga, de hava sitt sinne vänt till vad köttet tillhör; men de som äro andliga, de hava sitt sinne vänt till vad Anden tillhör.

⁶Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid.

⁷Ty köttets sinne är fiendskap mot Gud, eftersom det icke är Guds lag underdånigt, ej heller kan vara det.

⁸De som äro i köttet kunna icke behaga Gud.

⁹I åter ären icke i köttet, utan i Anden, om eljest Guds Ande bor i eder. Men om någon icke har Kristi Ande, så hör han icke honom till.

¹⁰Om nu Kristus är i eder, så är väl kroppen död för syndens skull, men Anden är liv för rättfärdighetens skull.

¹¹Och om dens Ande, som uppväckte Jesus från de döda, bor i eder, så skall han, som uppväckte Kristus Jesus från de döda, ock göra edra dödliga kroppar levande genom sin Ande, som bor i eder.

¹²Alltså, mina bröder, hava vi icke någon förpliktelse mot köttet, så att vi skola leva efter köttet.

¹³Ty om I leven efter köttet, så skolen I dö; men om I genom Anden döden kroppens gärningar, så skolen I leva.

¹⁴Ty alla de som drivas av Guds Ande, de äro Guds barn.

¹⁵I haven ju icke fått en träldomsande, så att I åter skullen känna fruktan; I haven fått en barnaskapets Ande, i vilken vi ropa: »Abba! Fader!«

¹⁶Anden själv vittnar med vår ande att vi äro Guds barn.

¹⁷Men äro vi barn, så äro vi ock arvingar, nämligen Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi eljest lida med honom, för att också med honom bliva förhärligade.

¹⁸Ty jag håller före att denna tidens lidanden intet betyda i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras på oss.

¹⁹Ty skapelsen väntar med längtan att Guds barn skola uppenbaras.

²⁰Skapelsen blev ju lagd under förgängligheten, icke av egen vilja, utan för hans skull som lade den därunder; dock med hopp

²¹att också den själv skall varda frigjord från sitt slaveri under förgängelsen, och komma till den frihet som tillhör Guds barns härlighet.

²²Ty vi veta att hela skapelsen tillsammantager suckar och är i födslovåndor intill denna stund.

²³Och icke den allenast; också vi, som hava fått Anden såsom en förstlingsgåva, också vi sucka inom oss och bida efter barnaskapet, vår kropps förlossning.

²⁴Ty i hoppet äro vi frälsta. Men ett hopp som man ser fullbordat är icke mer ett hopp; huru kan någon hoppas det som han redan ser?

²⁵Men om vi hoppas vad vi icke se, så bida vi därefter med ståndaktighet.

²⁶Så tager ock Anden sig an vår svaghet. Ty vad vi rätteligen böra bedja om, det veta vi icke, men Anden själv beder för oss med outsägliga suckar.

²⁷Men han som rannsakar hjärtan, han vet vad Anden menar, ty Anden beder så som Gud vill, för de heliga.

²⁸Men vi veta att för dem som älska Gud samverkar allt till det bästa, för dem som äro kallade efter hans rådslut.

²⁹Ty dem som han har förutkänt, dem har han ock förut bestämt till att bliva hans Sons avbilder, på det att han skulle vara den förstfödde bland många bröder.

³⁰Men dem som han har förut bestämt, dem har han ock kallat; och dem som han har kallat, dem har han ock rättfärdiggjort; och dem som han har rättfärdiggjort, dem har han ock förhärligat.

³¹Vad skola vi nu säga härom? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?

³²Han som icke skonade sin egen Son, utan utgav honom för oss alla, huru skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?

³³Vem vill anklaga Guds utvalda? Gud är den som rättfärdiggör.

³⁴Vem är den som vill fördöma? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har uppstått; han som sitter på Guds högra sida, han som ock manar gott för oss.

³⁵Vem skulle kunna skilja oss från Kristi kärlek? Månde bedrövelse eller ångest eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd?

³⁶Såsom det är skrivet: »För din skull varda vi dödade hela dagen; vi hava blivit räknade såsom slaktfår.«

³⁷Nej, i allt detta vinna vi en härlig seger genom honom som har älskat oss.

³⁸Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som nu är eller något som skall komma,

³⁹varken någon makt, varken höjd eller djup, eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.