Kapitel 51

¹Förbarma dig över mig, Gud, efter din nåd; utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.

²Två mig väl från min missgärning, och rena mig från min synd.

³Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.

⁴Mot dig allena har jag syndat och vad ont är i dina ögon har jag gjort, för att du må befinnas rättfärdig i dina ord och rättvis i din dom.

⁵Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.

⁶Ja, du har lust till sanning i hjärtegrunden; du skall därför lära mig vishet i mitt innersta.

⁷Rena mig med isop, att jag bliver ren; två mig, att jag bliver vitare än snö.

⁸Låt mig höra fröjd och glädje, så att de ben som du har krossat kunna fröjda sig.

⁹Skyle icke ditt ansikte för mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.

¹⁰Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.

¹¹Kasta mig icke bort från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.

¹²Låt mig åter få se din frälsnings glädje, och uppehåll mig med frimodighetens ande.

¹³Då vill jag lära överträdare dina vägar, och syndare skola omvända sig till dig.

¹⁴Rädda mig från blodsskuld, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.

¹⁵Herre, öppna mina läppar, så att min mun förkunnar ditt lov.

¹⁶Ty slaktoffer lyster dig icke, eljest skulle jag giva dem; brännoffer behagar dig icke.

¹⁷Ett förkrossat andeoffer är det som behagar Gud; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta.

¹⁸Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar.

¹⁹Då skall du hava behag till rättfärdighetens offer, till brännoffer och hela offer; då skall man offra tjurar på ditt altare.