Kapitel 46

¹Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

²Därför rädas vi icke, om än jorden omvälves och bergen sjunka i havets djup;

³om än dess vatten brusa och svalla, så att bergen bäva vid dess uppror.

⁴En ström går ut, vilkens bäckar giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

⁵Gud är i dens mitt, hon skall icke vackla; Gud hjälper henne, och det redan i otidens morgon.

⁶Hednafolk larmade, riken vacklade; han lät höra sin röst, då försmälte jorden.

⁷HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg.

⁸Kommen och skåden HERRENS verk, huru han har gjort ödeläggelse på jorden.

⁹Han gör slut på krig intill jordens ändar; bågen bryter han sönder och spjutet slår han i stycken, stridsvagnarna bränner han upp i eld.

¹⁰Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; jag vill vara upphöjd bland folken, jag vill vara upphöjd på jorden.

¹¹HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg.