Kapitel 42

¹Såsom hjorten trängtar efter vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud.

²Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När skall jag få komma ditin och träda fram inför Guds ansikte?

³Mina tårar äro min spis både dag och natt, ty det heter ständigt till mig: »Var är nu din Gud?«

⁴Jag tänker därpå och utgjuter min själ: huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fröjderop och tacksägelse, i högtidsskaran.

⁵Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud, ty jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.

⁶Min Gud, bedrövad är min själ i mig; därför tänker jag på dig, från Jordans och Hermons land, från berget Misar.

⁷Djup ropar till djup vid bruset av dina vattenfall; alla dina svallande böljor gå över mig.

⁸Om dagen giver HERREN sin nåd, och om natten en sång; en bön till mitt livs Gud.

⁹Jag vill säga till Gud, min klippa: »Varför förgäter du mig? Varför måste jag gå sörjande, tryckt av fiendehand?«

¹⁰Det är såsom krossning i mina ben, när mina ovänner smäda mig, när de ständigt säga till mig: »Var är nu din Gud?«

¹¹Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud, ty jag skall åter få tacka honom, min frälsnings och min Guds pris.