Kapitel 4

¹När jag ropar, så bönhör mig, du min rättfärdighets Gud, du som i trångmål giver mig rum; var mig nådig och hör min bön.

²I män, huru länge skall min ära lida smälek? Huru länge skolen I älska fåfänglighet och fara efter lögn?

³Insen dock att HERREN har utvalt åt sig den fromme; HERREN hör, när jag ropar till honom.

⁴Bäven och synden icke mer; besinnen det i edra hjärtan, när I liggen på edra läger, och varen stilla.

⁵Offren rättfärdighetsoffer och förtrösten på HERREN.

⁶Många säga: »Vem skall låta oss se något gott?« Uplåt över oss ditt ansiktes ljus, o HERRE.

⁷Du giver mer glädje i mitt hjärta, än de hava, när de få säd och vin i myckenhet.

⁸I frid vill jag både lägga mig ned och insomna, ty du, HERRE, låter mig bo i trygghet, hur det än är.