Kapitel 27

¹HERREN är mitt ljus och min frälsning; för vem skulle jag frukta? HERREN är mitt livs värn; för vem skulle jag rädas?

²När de onda komma emot mig för att äta upp mitt kött, då måste de själva, mina vedersakare och fiender, snava och falla.

³Om ett härskara än lägrar sig mot mig, så fruktar dock icke mitt hjärta; om krig än höjer sig mot mig, så är jag likväl vid gott förtröstan.

⁴Ett har jag begärt av HERREN, det längtar jag efter: att jag må få bo i HERRENS hus i alla mina livsdagar, för att skåda HERRENS ljuvlighet och betrakta hans tempel.

⁵Ty han döljer mig i sin hydda på olyckans dag, han bergar mig i sitt tälts skydd, han upphöjer mig på en klippa.

⁶Så skall jag nu lyfta mitt huvud över mina fiender runt omkring mig, och jag vill offra i hans hydda slaktoffer under jubelrop; jag vill sjunga och lova HERREN.

⁷Hör, o HERRE, min röst, jag vill ropa; var mig nådig och svara mig.

⁸Mitt hjärta tänker på ditt tal: »Söken mitt ansikte.« Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag.

⁹Skyle icke ditt ansikte för mig, och stöta icke bort din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp; förkasta mig icke och övergiv mig icke, du min frälsnings Gud.

¹⁰Ty min fader och min moder hava övergivit mig, men HERREN tager sig an mig.

¹¹Visa mig, HERRE, din väg, och led mig på en jämn stig, för mina ovänners skull.

¹²Giv mig icke till pris åt mina ovänners vilja, ty falska vittnen hava rest sig upp mot mig, och de våldandas.

¹³Jag tror förvisso att jag skall få se HERRENS godhet i de levandes land.

¹⁴Bida efter HERREN, var frimodig, och låt ditt hjärta hava ett gott mod; ja, bida efter HERREN.