1917 · 1917 års kyrkobibel
Kapitel 103
1Lova HERREN, min själ, och allt det i mig är hans heliga namn.
2Lova HERREN, min själ, och förgät icke vad gott han har gjort,
3han som förlåter dig alla dina synder och botar alla dina krankheter,
4han som räddar ditt liv från graven och kröner dig med nåd och barmhärtighet,
5han som mättar ditt liv med sitt goda, så att du bliver ung på nytt såsom en örn.
6HERREN skaffar rättfärdighet och rätt åt alla förtryckta.
7Han lät Mose veta sina vägar, Israels barn sina gärningar.
8Barmhärtig och nådig är HERREN, långmodig och stor i mildhet.
9Han går icke ständigt till rätta och behåller icke vreden evinnerligen.
10Han handlar icke mot oss efter våra synder och vedergäller oss icke efter våra missgärningar.
11Ty så hög som himmelen är över jorden, så mäktig är hans nåd över dem som frukta honom.
12Så långt som öster är från väster, låter han våra överträdelser vara från oss.
13Såsom en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som frukta honom.
14Ty han vet vad vi äro; han kommer ihåg att vi äro stoft.
15En människas dagar äro såsom gräset; hon blomstrar såsom ett blomster på marken.
16När vinden far däröver, då är det icke mer, och dess plats känner det icke mer.
17Men HERRENS nåd varar från evighet till evighet över dem som frukta honom, och hans rättfärdighet intill barnbarn,
18för dem som hålla hans förbund och tänka på hans befallningar till att göra efter dem.
19HERREN har rest sin tron i himmelen, och hans rike råder över allt.
20Loven HERREN, I hans änglar, I starke hjältar, som utfören hans befallning, så snart I hören ljudet av hans befallning.
21Loven HERREN, I alla hans härskaror, I hans tjänare, som gören hans vilja.
22Loven HERREN, I alla hans verk, I alla orter där han råder. Lova HERREN, min själ.