Kapitel 11

¹När Jesus hade givit sina tolv lärjungar alla dessa befallningar, gick han därifrån för att undervisa och predika i deras städer.

²Men när Johannes i fängelset fick höra om Kristi gärningar, sände han och lät fråga genom sina lärjungar:

³»Är du den som skulle komma, eller skola vi förbida någon annan?«

⁴Jesus svarade och sade till dem: »Gån och omtalen för Johannes vad I hören och sen:

⁵blinda få sin syn, halta gå, spetälska bliva rena, döva höra, döda uppstå, och för fattiga predikas ett glädjens budskap.

⁶Och säll är den som icke kommer på fall för min skull.«

⁷När dessa hade gått sin väg, begynte Jesus tala till folket om Johannes: »Vad gingen I ut i öknen för att skåda? Voro I måne att se ett rör som drives hit och dit av vinden?

⁸Eller vad gingen I ut för att se? Voro I måne att se en människa klädd i fina kläder? De som bära fina kläder äro ju i konungapalatsen.

⁹Eller varför gingen I ut? Voro I måne att se en profet? Ja, jag säger eder: Ännu mer än en profet är han.

¹⁰Det är om denne som det är skrivet: 'Se, jag sänder ut min ängel framför dig, och han skall bereda vägen för dig.'

¹¹Sannerligen säger jag eder: Bland dem som äro födda av kvinnor har ingen uppstått som har varit större än Johannes Döparen; men den som är minst i himmelriket är större än han.

¹²Och från Johannes Döparens dagar intill denna stund tränger himmelriket fram med storm, och stormande män rycka det till sig.

¹³Ty profeterna, alla, och lagen hava profeterat intill Johannes;

¹⁴och om I viljen taga emot det: han är Elias som skulle komma.

¹⁵Den som har öron, han höre.

¹⁶Men vad skall jag likna detta släkte vid? Det är likt barn som sitta på torgen och ropa till andra barn

¹⁷och säga: 'Vi hava spelat för eder, och I haven icke dansat; vi hava sjungit sorgesång, och I haven icke jämrat eder.'

¹⁸Johannes kom, och han varken åt eller drack, och de säga: 'Han är besatt av en ond ande.'

¹⁹Människosonen kom, och han äter och dricker, och de säga: 'Sen, vilken frossare och vinfroare, en vän till publikaner och syndare!' Dock, visheten har fått rätt av sina barn.«

²⁰Därefter begynte han näpsa de städer i vilka de flesta av hans kraftgärningar hade blivit gjorda, därför att de icke hade gjort bättring:

²¹»Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar, som äro gjorda i eder, hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, så skulle de för länge sedan hava gjort bättring i säck och aska.

²²Men jag säger eder: För Tyrus och Sidon skall det bliva drägligare på domens dag än för eder.

²³Och du, Kapernaum, skall du väl bliva upphöjd till himmelen? Nej, ned till dödsriket måste du fara. Ty om de kraftgärningar, som äro gjorda i dig, hade blivit gjorda i Sodom, så hade det stått ännu i dag.

²⁴Men jag säger eder: För Sodoms land skall det bliva drägligare på domens dag än för dig.«

²⁵Vid den tiden tog Jesus till orda och sade: »Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, för att du väl har dolt detta för de visa och kloka, men uppenbarat det för de enfaldiga.

²⁶Ja, Fader; så har ju varit ditt behag.

²⁷Allt har av min Fader blivit förlänat åt mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern, ej heller känner någon Fadern utom Sonen och den för vilken Sonen vill uppenbara honom.

²⁸Kommen till mig, I alle som arbeten och ären betungade, så skall jag giva eder vila.

²⁹Tagen på eder mitt ok och lären av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat; så skolen I finna ro för edra själar.

³⁰Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.«